Buisnesswoman...??

I fredags var vi hos en "pappersleverantör" för att köpa allt det här
"tråkiga" men nödvändiga. Wellpapp, silkespapper, kassar osv osv

Förkyld som 17, men jag kände mej ändå lite halvt buisnesswoman
när vi stegade in på lagret, där vi bestämt träff med en kvinna vi träffade
på Formex-mässan (och som det visade att Kenth arbetat tillsammans
med då båda arbetade som säljare på ett kontorsföretag).

Jag var väl förberedd. Tyckte jag. Trodde jag.
Hade kollat i den där katalogen säkert 30 gånger,
både fram- och baklänges. Skrivit ner allt vi ville ha med oss hem,
och allt vi kände vi behövde titta på - för att jämföra storlekar osv.

Ja, så där tågade jag in med katalogen i högsta hugg,
redo för en timmes "arbete".

Det första Marianne, som tog emot oss, utbrast var:
"Och här kommer ni...men du har ju FEL katalog med dej?!"

Och jag fattade verkligen ingenting.

(Men visst hade jag tyckt det var konstigt att det stod Nordahl
på katalogen, men Sterling på hennes visitkort...)
Jag har alltså i ett par månader suttit och bläddrat i FEL katalog!!

Och valt ut presentpapper och band som inte alls fanns här!

Amen, va faen...

Så jädra pinsamt!
Så mycket buisnesswoman var jag!
+ vilken panik att på stående fot liksom helt tänka om!

Jag var helt ställd.
Och jag kan nästan inte ta in det fortfarande...
Hur jag kunde va´ så klantig och göra en så´n jädra blunder!!

Vi fick visserligen tag i det mesta ändå.
Men inte allt.
Och dessutom var allt dyrare här...
GGAAHHHH!!!